Förvirrad, trasig och tankfull.
Mitt liv är ett enda stort kaos just nu och det finns inte mycket som kan fixa det.
Hur ska jag gå till väga?
Vad ska jag säga?
Hur ska jag agera?

Sista frågan är den som tynger mig mest.
Jag vet inte vad jag ska göra längre.
Packa ihop och dra? Fast de skulle krossa mig.
Stå ut och fortsätta le som om allt är okej? De skulle ta kål på mig inifrån.

Jag vill veta dina tankar, jag vill veta hur du känner. Jag vill förstå hur du tänker och jag vill veta vad du vill.

Allt känns ju så bra just nu, men hur känner du?
Vad vill du göra, hur ser du din framtid?

Är det vi i din framtid eller ser du dig med någon annan?

Jag ser oss, iallafall för nu. Och jag hoppas och ber att du vill detsamma som jag. Iallafall för nu! kursiv textkursiv text

Dom säger att det är minnen från då som gör hur vi lever idag.

Men idag är jag lyckligare än vad jag var förr. 

Idag känns allt mycket lättare även fast tankarna oftast spelar mig ett spratt.

I söndags åkte jag på dans. 

Jag åkte och överraskade min skatt.

Han som jag nu bor ihop med. 

Han som alltid finns för mig.

Det blev en bra kväll.

Nej det blev en underbar kväll.

En kväll av massa glädje, massa dans, massa mys.

Mitt liv faller långsamt tillbaka på plats efter en vecka med kaos.

Nu är allt som det ska vara igen. 

Men en vecka med kaos kanske behövdes för att jag ska lära mig.

Lära mig att det bara finns en person för mig och att han känner likadant.

Kaoset som var har jag lovat att de aldrig ska hända igen.

Jag gick över styr. 

Nu är han hemma och om 9 dagar hämtar vi nycklarna till våran egna lägenhet. 

Han är fin, han denhär människan som jag får kalla mig egna!

Livet kan inte bli bättre just nu. 

Jag har fått jobb!

Ett jobb som jag känner att jag kommer klara av.

Ett jobb som jag ska ta vara på. 

Ett jobb på Jula.

Hur grymt är inte det? 

Jag har en fin och underbar pojkvän.

Han är knäpp, jag är knäpp så vi blir ett pucko.

Hur underbart är inte det?

Vi ska få stå ut med varandra och gå varandra på nerverna. 

Vi ska bli sambos! 

Vi har fått en lägenhet! 

En fin lägenhet. 

En trea i Granloholm. 

Hur galet är inte det? 

Mitt liv kan absolut inte bli bättre än såhär just nu. 

Livet, framtiden, nuet, ååh jag svävar på moln. 

All that I'm after is a life full of laughter,

As long as I'm laughin' with you.

I'm thinkin' that all that still matters is love ever after,

After the life we've been through.

'Cause I know there's no life after you.  

För er som läser min blogg och tycker att jag uppdaterar allt för sällan är det för att jag bara skriver här när jag behöver skriva av mig.

En sån tid är det just nu.

Jag sitter på bussen påväg tillbaka till skolan i Östersund, men inom mig skriker det en röst " stanna, åk inte! "
Jag har en klump i magen och vill verkligen inte åka. Jag vet att det bara är 10 skoldagar kvar, men jag vill inte!
Jag är så less på allt som har med skola, människor och trånga utrymmen att göra.
Jag vill fortsätta med mitt liv nu. Jag är färdig med skolan och allt som har med det att göra!
Visst jag har träffat några underbara människor och lärt mig spela underbar musik och det är ingenting jag ångrar. Men nu är jag less.

Men på den tiden jag nu varit iväg från skolan har jag känt mig fri! Känner mig lycklig.

Jag har underbara vänner hemma, jag har världens bästa mamma, och jag var universums finaste pojkvän!
Jag vill inte åka ifrån dom.
Snart flyttar jag till Sundsvall, flyttar ihop med min skatt och jag kan inte förstå att jag ska göra det. Men jag är tokig och jag är kär! Vad kan då gå fel?

Jag vet inte hur mitt liv skulle sett ut idag om jag inte träffat Niklas. Jag har nog aldrig mått så bra som jag gjort de senaste månaderna.

Jag kan knappt tro det. Det är som i en dröm.

Jag har hittat en person som älskar mig för den jag är. 

Han ser mig för den jag är.

Han förgyller mina dagar.

Jag har svårt att förstå att han är min.

Jag har svårt att förstå att jag är hans. 

Att vi är ett. 

Att vakna med honom bredvid mig, att se honom sova,

ååh den känslan är magisk. 

Att få skratta med honom i tokigheter som händer, 

det är  underbart.

Att somna på hans bröst, att höra hans hjärta slå, 

det är en känsla som inte går att förklara i ord.

Jag är mållös, jag är lycklig och jag är kär & galen! 

Det går inte att beskriva, känslan inom mig. 

Det pirrar i hela mig. 
Det brinner av glädje. 
Det sprudlar av lycka!

Jag har funnit en ängel, 

en människa som ser mig för den jag är. 

En människa som tycker om mig och jag tycker om honom. 

Glädjen han bringar, bara genom att vara som han är. 

Helt underbar. 

Helt fantastisk.

Helt enkelt bäst.

Jag kan inte sluta le, tänk att det äntligen är min tur att må bra! 

Min tur att få hålla om personen jag verkligen tycker om. 

Min tur att känna lyckan. 

I knew that when I met you, I'm not gonna let you runaway.
I knew that when I held you, I wasn't lettin' go! 

Länge sedan jag skrev något, men det är för att jag har mått så bra den senaste tiden så jag inte behövt skriva av mig något.

Jag mår fortfarande bra. Är på bra humör rätt ofta nu för tiden. 

Jag har underbara vänner som får mig att må bra. 

Jag har fått en fin ny bekantskap som får mig att le.'

Jag får dansa och drömma mig bort.

Jag mår bra helt enkelt.

Livet känns bra, enkelt på något vis.

Kan vara för att jag inte längre väger 73 kilo, utan nu väger jag 65 och jag kan röra mig mer.

Jag kan skratta och våga visa upp mig mer, inte sitta i ett hörn och tro att ingen vill se mig.

Jag har bättre självförtroende och jag skäms inte över migsjälv längre.

Att en människa kan få en på så bra humör är inte heller fy skam.

Nu vill jag att tiden bara ska springa iväg så att det kan bli den 9 mars då jag faktiskt ska få dansa med underbara människor. Underbara människan!

Jag är glad, jag mår bra, jag ler och ser världen på att annat sätt nu! 

smile, the world if finaly ready for you!

Världen är hemsk som bara tar en människas liv såhär.

Jag är själv inte rädd för döden, jag är inte rädd för att dö.

Jag är rädd för döden som tar en människa ifrån mig. 

När jag dör kommer folk sakna mig, men jag kommer ju vara på en bättre plats.

Jag är rädd för att mista en nära vän, en familjemedlem, en bekant eller en släkting. 

Jag är snart 20 år och har varit på så många begravningar så jag tappat räkningen.

Varit med om vänner som dött, alldeles för tidigt. Alldeles för många. 

Samtidigt vet jag att döden hör till i livet, men inte om man är fullt frisk och inte ens gammal. 

Världen är orättvis på många sätt, döden är ett.

Jag vet att världen inte har något med det att göra, det är människorna i världen.

Människor som mobbar, som trycker ner en människa så hårt att den personen inte vill leva.

Människor som dödar för att dom tycker det är rätt. 

Människor som våldtar. 

Människor som krigar. 

Människor som hatar.

Människan i allmänhet är sämst på att uppskatta andra.

Dom är sämst på att säga det positiva i det lilla, 

men grymma på att säga det negativa.

Jag tänker på det ofta nu. 

Tänk om något skulle hända i Kramfors medans jag är massa mil bort?

Hur skulle jag ta mig hem?!

Paniken som skulle uppstå inom mig.

Usch jag kan inte ens tänka på det. 

Tur min mor kommer imorgon!